Jag har nog alltid haft en barnatro. Jag minns att jag bad till Gud också när jag var liten.
När jag var 15 år blev jag konfirmerad och efter det började jag gå en hjälpledarutbildning. Jag har för mig att det var någon gång då som jag på allvar började fundera på kristen tro och var jag stod i förhållande till den. Jag funderade på hur det skulle vara att bli "aktivt" troende. Skulle saker och ting bli annorlunda? Jag bestämde mig i alla fall för att jag ville tro och sedan dess har jag följt Jesus.
Min kristna tro har gett mig styrka, inspiration och glädje, men den har också fört med sig många utmaningar. I årskurs 9 konstaterades det att jag hade tvångssyndrom. Efter ett tag lindrades symptomen och livet blev lättare. När jag började gymnasiet kom tvångstankarna tillbaka. Det som var annorlunda denna gång var att tvångssyndromet fick en religiös karaktär. Jag hade ju blivit troende och ville handla rätt i allt. Denna strävan i kombination med tvångssyndrom visade sig inte vara helt okomplicerat. Tvångstankarna blev ännu mera skrämmande, eftersom de handlade om liv och död, rätt och fel, synd och helvete...
Jag kunde få dåligt samvete om jag gjorde något ansträngande på en söndag. Jag bad upprepade gånger om förlåtelse när jag kände att jag hade handlat fel. Jag trodde att jag kunde smittas av någon som inte var troende. Jag sminkade mig inte och slutade använda örhängen. Tron blev snarare betungande än befriande. Jag blev deprimerad.
Mitt tvångssyndrom har en lång historia och jag tänker inte redogöra för den i detalj här och nu. Hur som helst har det gått i vågor. Så småningom kom jag ur den värsta prestationsångesten vad gäller tron och började må bättre. Julen 2012 kom de religiösa tvångstankarna däremot tillbaka med stor kraft och även om jag mår rätt bra idag är det ändå just den här sortens tankar som fortfarande plågar mig och förtar min livsglädje allra mest.
Min största rädsla är helvetet. Min näststörsta rädsla är att behöva leva hela mitt liv i rädsla för att komma till helvetet. Just nu känner jag att jag inte kan bli helt lycklig om jag inte får svar på mina olika religiösa frågeställningar, som om jag inte kan leva livet fullt ut förrän jag har löst alla mina problem, som om jag inte kan finna frid hos Gud förrän jag har rett ut allting. Dessutom känns det som att hela min lycka hänger och faller på en enda tvångstanke. Jag inbillar mig att allt skulle vara frid och fröjd om jag bara hade svar på den där ena enda frågan.
(Jag vet ju innerst inne att livet inte kan bli helt perfekt men att det är vackert och underbart ändå, imperfectly perfect helt enkelt.)
Ni kanske undrar varför jag tror på Gud när livet är så kämpigt. På något sätt har tron bevarats även om jag har haft det svårt. Kanske är redan det ett bevis på att Gud är verklig. Jag tror inte att det är Gud som skapar tvångstankarna och lidandet. Däremot är han alltid med mig i mitt lidande. Jag vet ju att Gud är god och att jag får lita på att han vill mig väl.
Räddningen i all prestationsångest kallas nåd, men det tänkte jag skriva om i ett annat inlägg.
Ha det bra!
Kära Linda. Det är bra att du har en tro, men den ska inte bli betungande. Att tro handlar inte om att sminka sig eller inte, inte heller om du har örhängen eller låter bli. Alla dina synder har ju Jesus förlåtit dej redan. Han har gjort allt för oss. Du behöver inte anstränga dig. Tron ska göra dig fri och glad.
SvaraRaderaBer att du ska komma ifrån dina tvångstankar.
Hej! Det är det jag håller på att lära mig, att tron ska vara befriande och just som du säger, att jag inte behöver anstränga mig. Gud älskar oss som vi är! :)
SvaraRaderaTack för att du ber för mig!
Hälsningar, Linda
Hej Linda!
SvaraRaderaJag är så glad att jag fann din blogg! :D Jag är en kristen tjej med ångest som tror att hon lider av tvångstankar. Ofta tänker jag tankar så som "tänk om Gud inte vill att du gör det där" om saker som att typ baka en tårta och ställa upp i en tävling tillsammans med några kompisar eller om att ha en tröja med blommor på. Problemet för mig är dock att jag aldrig kan avgöra huruvida det är Guds vilja eller inte, jag kan ju föreställa mig att han inte vill att jag ska baka tårtan... Det känns som vad jag än gör blir fel, jag har sådan ångest, för varken ska jag ju vara lagisk eller gå emot Guds vilja. Ibland blir jag så trött att jag tänker "jag struntar i vad Gud tycker", vilket jag uppenbarligen inte gör!
Du som verkar ha tankar av ungefär samma karaktär, kan du ge mig råd i hur jag ska handla? :)
Med vänliga hälsningar
Emelie
Hej Emelie! Vad roligt att du lämnade en kommentar! Det är väldigt länge sedan jag varit inne på bloggen, så jag såg först nu att du hade skrivit åt mig.
SvaraRaderaDina tankar låter väldigt lik mina! Har det blivit konstaterat att du har tvångssyndrom eller något annat? Mina största tvångstankar handlar ju just om synd och helvete. Jag vill så gärna göra Guds vilja.
Det är svårt att ge råd så här på rak arm. Jag är ju ingen expert på området. Det som jag själv håller på att lära mig är att lita på nåden. Gud är inte intresserad av det du presterar eller gör. Han är intresserad av en relation med dig och då har det ingen som helst betydelse om du är med och bakar i en tävling eller om du har en blommig tröja. Jag brukar tänka att Gud inte har tänkt sig att livet ska vara så där svårt och tungt och jobbigt! Han vill dig bara väl och om du tycker om att baka så ska du göra det!
Jag ber hela tiden att Gud ska leda mig på den rätta vägen. Jag försöker lägga allt i hans goda händer och släppa på kontrollen. Det är ju trots han som är Gud och inte jag. Sedan försöker jag lita på att han faktiskt leder mig på den rätta vägen. Jag strävar ju efter det rätta och det vet han! Han älskar mig, känner mig helt och hållet och vet vad jag behöver, vad jag drömmer om, vad jag är rädd för. Så han vet att jag vill göra rätt och då hjälper han mig också med det. Jag kommer ändå alltid att synda fastän jag inte vill det, och då är det ju tur att det finns förlåtelse! :)
Jag tycker också att du ska söka kontakt med en psykolog, präst, själavårdare eller terapeut, som kan hjälpa dig att reda ut dina tankar. Det har hjälpt mig mycket!
Jag önskar att du ska börja må bättre och att du ska få känna att Gud är kärleksfull och inte krävande! :) Om du undrar mera och vill fråga något så är det bara att ta kontakt med mig! Det är så svårt att skriva smart på så här få rader :D Till sist vill jag dela med mig av ett bibelställe som är mycket tröstande för mig:
"Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Vem bland er ger sin son en sten, när han ber om bröd, eller en orm, när han ber om en fisk? Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom."
Matt 7:7-11
Ta hand om dig!
Linda
Hej. Jag lider oxå av tvångstankar utan handlingar.
RaderaJag är kristen jag klarnar mig fast i jesus. Jag är inte ensam ser jag. Tack
Tack för att du delar med dig av dina tankar. Det betyder mycket för oss som kämpar med samma sak. Jag hoppas att du kommer att må mycket bättre och jag vill gärna be för det.
SvaraRadera