Ännu en gång har en vänlig grönskas rika dräkt smyckat dal och ängar. Åh, vad jag njuter av naturens prakt! Maj kom och gick och nu är vi inne i juni. Jag har sommarlov, den första sommaren på länge. Jag fixar och donar här hemma, går på loppis, motionerar och myser på kaféer. Det är verkligen lyxigt med en så här lång ledighet!
Jag är tacksam. Jag mår bra nu, mycket bättre än tidigare. Jag vet inte om det är solstrålarna eller naturens prakt eller träningen eller jobbsituationen eller bara Guds underbara nåd som gör att jag mår så bra nu. Den gångna våren har varit bra. Jag har fått jobba på en arbetsplats där jag trivts mycket bra. Samtidigt har jag haft så få jobbtimmar per vecka att jag också hunnit ta hand om mig själv och göra sådana saker som jag verkligen gillar. Jag har tränat regelbundet och ätit hälsosamt. Min jobbsituation ser också bra ut, för jag har troligtvis jobb till hösten. Allt det här bidrar säkert till mitt välmående.
Såklart finns Skuggan där, men det är som om den har blivit lite suddigare i kanterna. Den är inte lika framträdande längre. Visst önskar jag att jag slapp Skuggan helt och hållet, men samtidigt känner jag att min kamp har gjort mig starkare och klokare som människa. Det känns nästan som om jag så småningom eventuellt skulle kunna närma mig tanken om acceptans.
Acceptans tänkte jag skriva mer om i ett senare inlägg.
Tack gode Gud för lite glädje i mitt liv! Och tack för din vackra skapelse.
 |
Jag tror att skuggan alltid finns där, att det är del av att vara människa. Tror som du att det handlar om acceptans, att försöka leva ett rikt liv trots den ständigt närvarande skuggan. De verkliga problemen börjar ofta när vi försöker fly eller kontrollera skuggan och på så vis ge den mer makt över vårt liv. Tack för en fin blogg! Heidi
SvaraRaderaTack för kommentaren, Heidi! Ja, så är det nog, att man får problem när man försöker skjuta undan alla negativa tankar och känslor. Tänkte faktiskt skriva mera om det i ett senare inlägg! Ha det bra! :) Kram Linda
SvaraRadera