Mera om acceptans

Jag talade just om acceptans. Här kommer ytterligare en bild som illustrerar detta.

Acceptans handlar om att tillåta negativa tankar och känslor att komma och gå som de vill. Vi erkänner att de finns, men låter dem inte styra våra liv. Kanske har man ett traumatiskt minne av en olycka, kanske känner man en stor rädsla för att tala inför publik, kanske är man rädd för panikattacker eller kanske blir man depressiv varje år när höstmörkret kommer. Alla dessa exempel kan leda till att vi begränsar våra liv. På grund av rädsla låter vi kanske bli att göra sådant som vi värdesätter i våra liv. Kanske undviker man roliga partyn eftersom man är rädd för att få en panikattack inför allas ögon.

När vi känner ångest eller rädsla är det lätt hänt att vi börjar tro på allt som vår hjärna hittar på. Vårt huvud säger att "allting kommer att sluta i katastrof" eller "jag kommer att göra bort mig", och därför låter vi bli att gå på festen eller att hålla det där talet. Sanningen är den att...

...vi inte ska tro på allt vi tänker och känner! Tankar är bara tankar och känslor är bara känslor och de kan inte skada oss! 

Kanske vågar vi inte möta rädslan ansikte mot ansikte och istället försöker vi desperat undvika allt obehag. Det här begränsar vår livskvalitet. Istället skulle vi kunna låta de obehagliga tankarna och känslorna komma och gå som de vill. Samtidigt kan vi nyfiket observera dem. "Vad är det jag tänker just nu?" "Var i kroppen känner jag obehaget?"

Till exempel: "Just nu säger mina tankar åt mig att jag kommer att göra bort mig på festen. Men jag vet att mina tankar bara är en rad av ord och att de inte kan skada mig. Just nu känner jag ångest, men den kommer snart att avta i styrka."

När vi accepterar obehaget vandrar de negativa tankarna eller känslorna så småningom vidare. Tankarna och känslorna mister makten när vi inte desperat försöker trycka undan dem. Snart märker vi att den där tanken bara var en tanke och att den inte behöver bestämma över vårt liv och våra handlingar. Vi kan gå på den där festen även om vi känner oro i kroppen. När vi vågar möta rädslan blir den mindre. Det här innebär inte nödvändigtvis att vi blir superlyckliga människor, men det innebär att vår ångest inte hindrar oss från att göra saker vi värdesätter.

Se på dina tankar och känslor som moln på himlen. De kommer och de går. Du kan observera dem och iaktta deras form, men du behöver inte plocka ner dem till marken för närmare analys. Nej, du låter dem passera när de själv vill det.