OCD och corona

Corona är ett oundvikligt samtalsämne just nu. På bara några dagar förändrades hela tillvaron och allt känns lite overkligt. I början hade jag ångest och mycket grubblerier, men nu känner jag mig lugn och tillitsfull. Jag tar en dag i taget och ååååh vilken lärdom bara det! På ett sätt ser min tillvaro inte särskilt annorlunda ut. Jag är vårdledig och Frank jobbar vidare, så vi har inte tvingats göra några nya praktiska arrangemang för vår vardag. Jag och en nära vän skämtade och sa att vi är i karantän mest hela tiden ändå som hemmamammor. Jag brukar vara ensam hemma med mina småpojkar en hel del annars också och trivas med det, men jag saknar att kunna växla de långsamma hemmadagarna med mera programfyllda dagar ute bland folk. Jag saknar umgänget med mina vänner. Jag saknar familjecafé och parkverksamheten.

I övrigt går det bra, vi mårar åpåå. Det kunde ha varit värre. Jag tänker mig tillbaka till tonåren då jag hade en period av intensiv handtvätt. Jag fruktade aids och fågelinfluensa och bacillerna fanns överallt. Jag funderar hur det skulle vara om jag hade det likadant nu. Trots mitt tvångssyndrom är jag ganska lugn trots corona. Jag har ingen bacillskräck och tvättar inte händerna mer än vanligt. I och för sig träffar vi knappt någon, så det känns ganska tryggt här hemma i våra egna bobbor. Jag vet inte hur det skulle vara om jag var i jobb någonstans där jag mötte andra människor.

Min ångest den senaste tiden har snarare rört sig kring ovisshet och samvetsfrågor. Det är jobbigt att inte veta hur länge det här ska hålla på. Är det här bara början till mera lidande? Är Jesus på väg tillbaka? Det skulle ju förstås vara toppen, men jag är ändå rädd för lidandet före det. Vem kan jag träffa? Tänk om jag blir orsaken till att någon i en riskgrupp drabbas? Tänk om jag smittar den som smittar den som smittar den som smittar den. Som dör. Alla historier slutar med att någon dör och att det är mitt fel. För tillfället försöker vi hålla oss så mycket som möjligt hemma. Frank far till jobbet, vi handlar mat. Vi träffar familjen men inga kompisar. Jag skulle vilja ha en målbild. Det vore skönt med ett datum som man kunde förhålla sig till, ett datum då man visste att allt är över. Det är lite svårt förstås. Men åtminstone en målbild har jag med en av mina vänner. När allt är över ska vi baka och ha kalas!

Jag funderar på andra som har OCD. Hur är det med dem just nu? Hur upplever de coronapandemin? För mig går det som sagt rätt bra, men till er som har det svårt skickar jag nu en stor virtuell styrkekram!

Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Jag läste att corona betyder krona eller korona. Koronan är det yttersta lagret i solens atmosfär och covid-19 har fått sitt namn av att det påminner om koronan (wikipedia). Men på tal om krona så hör ju en krona hemma på en kung och den verkliga kungen är ju Jesus! Covid-19 ska inte segra. Nej, kronan tillhör Jesus och det goda ska segra! Med detta hopp ska jag ta mig igenom denna konstiga coronaverklighet.