Jag talade förra veckan om något jag kallar för Skuggan. Den så kallade Skuggan förföljer mig vart jag än går och gör att jag aldrig känner mig helt lycklig. Mera om det kan ni läsa här. I slutet av inlägget skrev jag att det trots allt finns hopp. Det finns andra sätt att tänka på och det tänkte jag skriva om nu.
Jag känner att Skuggan förtar min livsglädje. Jag känner att allt vore bra om det inte bara vore för den där ena enda envisa tvångstanken (vars innehåll jag inte har avslöjat för er, eftersom det känns för privat). Jag inbillar mig att jag kan vara lycklig först när jag slipper den där tvångstanken. Jag tror alltså att lösningen finns i att försöka bli kvitt den där tvångstanken helt och hållet. "Den får inte finnas i mitt liv!" påstår jag i protest.
Hur vore det om jag vände lite på steken? Hur vore det om jag tänkte så, att livet kan vara bra även om jag inte är kvitt den där tvångstanken? Kanske kan jag vara lycklig även om jag inte har svar på alla frågor? Kanske kan livet vara underbart trots att det inte är perfekt?
Nu har vi kommit till kärnan i det jag vill säga med det här inlägget:
Livet behöver inte vara perfekt för att vara underbart.
Livet är inte perfekt och behöver inte vara det heller. Människan är inte perfekt och behöver inte vara det heller. Gud kräver inte det. Jag får njuta av en filmkväll med vänner även om jag har tvångstankar. Jag får njuta av fågelsången på våren även om jag har grubblerier. Jag får skratta åt ett skämt även om jag har ångest. Jag får vara lycklig trots att varken jag eller mitt liv är perfekt. Jag kan och får leva glad och fri även om Skuggan finns där. Kanske släpper Skuggan taget om mig när jag vågar släppa taget om den.
Så istället för att med all makt försöka bli kvitt Skuggan borde jag kanske låta den finnas där men inte bry mig så mycket om den? Kanske får den vara där i bakgrunden medan jag fokuserar på viktigare saker?
Jag hade en bild av hur det perfekta livet skulle vara. Jag hade skapat mig en glansbild där jag är stark, stabil och lycklig. Det perfekta livet bestod av att studera, ta examen, gifta sig, flytta tillbaka till sin kära hemort, skaffa hus, skaffa barn, vara lycklig. Lycklig, lycklig, LYCKLIG! Huset skulle alltid vara städat och magen skulle vara platt. Problemet är att livet inte är en glansbild. Livet kan inte bli perfekt och egentligen är det ju ganska skönt, för då behöver vi inte prestera.
Livet är vackert även om det är trasigt. Det är det jag håller på att lära mig, att livet inte behöver vara perfekt för att vara underbart. Mitt liv kan vara meningsfullt även om jag har tvångssyndrom. När jag lär mig det kan jag kanske hantera Skuggan bättre.
Titta vad jag har beställt hem från Society6! Den här affischen passar mig så bra just nu! Den ska få hänga på väggen här hemma och påminna mig om att perfektion suger, hehe! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar