Trygghet

Jag känner att jag hoppar av och an mellan allvarstyngda inlägg och lättsamma, ytliga inlägg. Ibland skriver jag om ångest och helvete, ibland skriver jag om målarfärg och gullrankor. Hehe! Kanske det behövs en varvning av båda sorterna.

Med min terapeut har jag talat en del om trygghet. Just nu längtar jag efter total lättnad, avslappning och trygghet. Jag minns när jag var liten och skulle till tandläkaren för att dra ut en tand. I flera dagar innan kunde jag vara nervös och ingenting var riktigt roligt eftersom jag hade det där tandläkarbesöket framför mig. Jag minns också lättnaden och glädjen som jag kände efteråt, när tanden var utdragen och jag hade klarat det. Den lättnaden vill jag kunna känna också nu vad gäller mina tvångstankar. Jag längtar efter att kunna känna: "Puh, nu är det äntligen över! Jag har fått svar på mina frågor. Jag har klarat av utmaningen, nu kan jag vara glad!" Jag längtar efter att kunna gå med lätta steg på rosa moln.

Jag längtar också efter total avslappning, att helt kunna vila i Gud och lita på hans ledning. Jag längtar efter trygghet. Jag vill kunna känna mig helt trygg i vetskapen om att mina synder är förlåtna, att Gud älskar mig och att hans himmelrike väntar på mig när jag dör. Jag vill känna mig trygg i vetskapen om att allt ordnar sig.

I samband med att vi i terapin talade om trygghet försökte jag också illustrera vad trygghet är för mig. Terapeuten frågade mig om en plats där jag känner mig trygg. Jag svarade att jag känner mig ganska trygg när jag en ledig morgon får sitta i soffan i vårt vardagsrum och mysa och dricka kaffe under en filt. Så jag tog och illustrerade denna trygga plats.

Jag skapade också en annan bild, som illustrerar min längtan efter den totala tryggheten. Den tryggheten uppnår jag inte av att sitta hemma i vår sköna soffa under filten. Den totala tryggheten kan jag känna först när jag har försonats med Gud, när jag känner mig helt älskad av honom, när jag känner total vila i honom och när jag känner att jag inte behöver prestera, utan bara får vara ett barn och krypa upp i hans famn.

Där, i hans famn, kan jag känna total lättnad, total avslappning och total trygghet.

Grönt är skönt

Jag fortsätter på det gröna temat, hehe.

Flera somrar har jag jobbat i en blombutik och min mamma har ett stort trädgårdsintresse (och en megastor trädgård också för den delen). Kanske är det härifrån som mitt intresse för blommor och blad har väckts. Nu har jag ett helt hus och en hel trädgård där jag kan pyssla med växter!

Grönt är skönt tycker jag! Hemmet blir så ombonat och trevligt med växter. Växter har ju också överlag en positiv inverkan på inomhusluften. Just nu har jag knappt några blommor alls här hemma, eftersom vi håller på och renoverar och fixar. Jag är dessutom en sådan person som funderar länge på en sak innan jag vet hur jag vill ha det. Jag kan till exempel fundera på att köpa en yuccapalm till vardagsrummet, men det kan ändå räcka flera månader innan tanken har mognat och jag faktiskt köper den där palmen. Samma sak är det med övrig inredning. Jag har idéer, men det tar en stund innan de blir till verklighet. Vårt hem är på så sätt långt ifrån färdigt fastän vi redan har bott här i ett år snart.

Ett hem blir väl aldrig heller helt färdigt, eller hur? Det finns alltid något man kan fixa eller ändra på. Och det är ju skoj!

En fikus har vi i alla fall på vardagsrumsbordet och i taket hänger en gullranka (tror jag det var). Den ska få växa till sig, så den börjar hänga. Enligt Odla.nu ska just gullrankan vara hälsosam, eftersom den minskar på mängden kemiska gaser i luften. Dessutom lär den vara lättskött också!

Och på tal om blommor och blad! Det verkar som om de där äppelkvistarna jag tog in till påsk faktiskt har blommor på gång. Måste ännu vänta och se om de orkar slå ut helt och hållet!

Grönt hobbyrum

Vilken härlig dag! Jag satt en stund i bara t-skjorta där ute idag!

För snart ett år sedan köpte vi huset som idag är vårt hem. I sakta mak (väääldigt sakta mak) har vi renoverat och fixat här hemma. Ännu finns det många roliga projekt man skulle kunna sätta igång med. Det är bara fantasin som sätter stopp. Vi har inte haft så mycket energi eller lust att renovera i vinter, men nu har vi i alla fall kommit igång med det rum som ska bli vårt hobbyrum. Jag tänkte berätta lite om våra planer. Jag har länge drömt om ett eget hobbyrum där man får breda ut sig, samla allt material och också lämna fram allt kreativt kaos och bara stänga dörren när man är klar. Nu har jag mitt efterlängtade hobbyrum på gång!

Vi har tagit ner de gamla tapeterna och ersatt dem med glasfiberväv. Igår fick vi äntligen börja med det roliga, nämligen att måla väggarna! Jag ville testa något annorlunda och därför kör vi alla väggar i den gröna nyansen Ansari. Nu har vi grundmålat ett varv och ännu ser färgen väldigt ojämn ut, men det kommer ju flera lager färg. Jag tycker om färgen, men rummet känns mörkare med de här gröna väggarna än med de vita. Får se om det blir för dominant. Golvet kommer eventuellt att bytas ut mot ett vitt laminatgolv och det gör ju antagligen att helhetsintrycket blir ljusare. Dessutom kommer antagligen möbler, tavlor och annat grejs att minska på väggfärgens dominans.

Det är roligt att testa på något mera vågat, men får se om jag mesar ur i alla fall ;) Tiden får utvisa.

Välkommen vår!

Det är söndag morgon

och jag går ut för att hämta posten.

När jag öppnar dörren är luften annorlunda.

Den är ljum

och vinden har mojnat.

Solen lyser svagt genom molnen

och allting är lugnt. 

Någonstans i närheten hör jag tranans läte

eller är det en svan?

Jag vet inte skillnaden.

Åkern på andra sidan vägen 

och gräset på gården

har inte ännu hunnit komma igång efter vintern.

Allting är grått och brunt och gult.

Men när jag tar upp tidningen ur postlådan

ser jag något efterlängtat 

i det torra gräset bredvid.

En liten, liten blomma i blått

har orkat växa upp ur marken

och förse världen med färg och glädje.

Naturen har återuppstått igen. 

Välkommen vår!

Pepp

För några dagar sedan blev jag plötsligt förkyld och därför har jag hoppat över träningen. Ikväll kände jag att jag ville röra på mig lite i alla fall. Därför klädde jag på mig ordentliga kläder, tog kameran runt halsen och begav mig ut i blåsvädret. Jag gick ner till hamnen och fotograferade lite och så gick jag hem igen. Väl hemma adderade jag lite peppande ord till bilderna. Den sista bilden avviker från temat både vad gäller färger och vad gäller innehåll i text, men ÄH! Allt måste inte vara så perfekt, som jag redan talat om, hehe. Varsågoda och ta till er av visdomsorden! Ha en skön helg!

Spisen

Jag brukar tänka att mina tvång är delade i två kategorier. Till den ena kategorin hör de religiösa tvångstankarna, där jag fastnar i grubblerier om rätt och fel, synd och helvete. De här tvångstankarna förtar min livsglädje allra mest. Till den andra kategorin av tvångstankar hör praktiska tvångstankar, som jag kallar dem. Hit hör kontrollerande av olika slag, till exempel upprepade kontroller av att kaffekokaren är avslagen, att jag dragit upp handbromsen i bilen eller att dragkedjor på väskor och fickor är fast. Av dessa praktiska tvång finns det ett tvång som länge varit en av mina absolut största fiender:

spisen!

Jag har länge haft en stor rädsla för att spisen ska lämna påslagen och leda till brand. Därför har jag i flera år haft det jobbigt när jag ska åka bort hemifrån. Jag kunde länge stå och stirra på spisen och försöka försäkra mig om att lamporna inte lyste och att alla knappar pekade åt rätt håll. Jag kunde räkna flera gånger: "Ett, två, tre, fyra, fem, sex. Alla sex knappar pekar uppåt. Eller hur? Ett, två, tre..." Ibland kunde jag också ta på plattorna med händerna för att känna om de var varma. Ännu värre kändes den här processen om jag var stressad. Dessutom kunde jag kontrollera spisen flera gånger även om jag bara var hemma, till exempel när jag skulle till vardagsrummet för att se på teve och mysa. Då var det som om allting måste vara perfekt innan jag satte mig ner i soffan. Det var svårt att koppla av.

Hur klok ser man ut när man står och stirrar på en spis i flera minuter? Och sedan återkommer till den fastän man redan var på väg ut genom dörren?

I min terapi har jag i små steg försökt börja möta tvångstankarna och stå emot dem. Jag har börjat med enklare saker. Till exempel har jag i höstas jobbat med att minska på kontrollen av handbromsen i bilen. Spisen har dock varit en stor och svår uppgift att sätta igång med.

Men vet ni vad? För några veckor sedan märkte jag att spisen inte var särskilt jobbig längre! Nuförtiden tar det inte alls länge för mig att kolla spisen när jag är på väg hemifrån. Jag har också mycket lättare för att sätta mig ner framför teven utan att fastna i upprepade kontroller av spisen innan. Jag vet inte varför spisen plötsligt har blivit så lätt att hantera. Det känns inte som om jag skulle ha tränat särskilt mycket på att minska på spiskontrollerna. En övning har jag faktiskt gjort på uppmaning av min terapeut. Den gick ut på att jag med avsikt lade på spisen för att sedan bara vara hemma som vanligt. Jag kunde till exempel sitta i soffan och läsa en stund medan spisen var på. När jag rörde mig i köket kunde jag tydligt se att spislamporna lyste. Efter en stund lade jag av spisen igen. Syftet med den här övningen var att lära mig lita på mina sinnen. Jag lärde mig att lita på mina ögon, att jag faktiskt tydligt och klart kan se huruvida lamporna lyser eller inte.  

Det här var alltså positiva nyheter och jag tycker att det är värt att notera när man gör framsteg.

Tummen upp för det!

Det operfekta livet

Jag talade förra veckan om något jag kallar för Skuggan. Den så kallade Skuggan förföljer mig vart jag än går och gör att jag aldrig känner mig helt lycklig. Mera om det kan ni läsa här. I slutet av inlägget skrev jag att det trots allt finns hopp. Det finns andra sätt att tänka på och det tänkte jag skriva om nu.

Jag känner att Skuggan förtar min livsglädje. Jag känner att allt vore bra om det inte bara vore för den där ena enda envisa tvångstanken (vars innehåll jag inte har avslöjat för er, eftersom det känns för privat). Jag inbillar mig att jag kan vara lycklig först när jag slipper den där tvångstanken. Jag tror alltså att lösningen finns i att försöka bli kvitt den där tvångstanken helt och hållet. "Den får inte finnas i mitt liv!" påstår jag i protest.

Hur vore det om jag vände lite på steken? Hur vore det om jag tänkte så, att livet kan vara bra även om jag inte är kvitt den där tvångstanken? Kanske kan jag vara lycklig även om jag inte har svar på alla frågor? Kanske kan livet vara underbart trots att det inte är perfekt?

Nu har vi kommit till kärnan i det jag vill säga med det här inlägget:
Livet behöver inte vara perfekt för att vara underbart.
Livet är inte perfekt och behöver inte vara det heller. Människan är inte perfekt och behöver inte vara det heller. Gud kräver inte det. Jag får njuta av en filmkväll med vänner även om jag har tvångstankar. Jag får njuta av fågelsången på våren även om jag har grubblerier. Jag får skratta åt ett skämt även om jag har ångest. Jag får vara lycklig trots att varken jag eller mitt liv är perfekt. Jag kan och får leva glad och fri även om Skuggan finns där. Kanske släpper Skuggan taget om mig när jag vågar släppa taget om den.

Så istället för att med all makt försöka bli kvitt Skuggan borde jag kanske låta den finnas där men inte bry mig så mycket om den? Kanske får den vara där i bakgrunden medan jag fokuserar på viktigare saker?

Jag hade en bild av hur det perfekta livet skulle vara. Jag hade skapat mig en glansbild där jag är stark, stabil och lycklig. Det perfekta livet bestod av att studera, ta examen, gifta sig, flytta tillbaka till sin kära hemort, skaffa hus, skaffa barn, vara lycklig. Lycklig, lycklig, LYCKLIG! Huset skulle alltid vara städat och magen skulle vara platt. Problemet är att livet inte är en glansbild. Livet kan inte bli perfekt och egentligen är det ju ganska skönt, för då behöver vi inte prestera.

Livet är vackert även om det är trasigt. Det är det jag håller på att lära mig, att livet inte behöver vara perfekt för att vara underbart. Mitt liv kan vara meningsfullt även om jag har tvångssyndrom. När jag lär mig det kan jag kanske hantera Skuggan bättre.

Titta vad jag har beställt hem från Society6! Den här affischen passar mig så bra just nu! Den ska få hänga på väggen här hemma och påminna mig om att perfektion suger, hehe! ;)

Påsklov

Nu har jag påsklov! Som bäst sitter jag och myser med en kopp te i soffan och snart ska jag dra iväg på träning med en kompis. Ikväll blir det kaffe och filmkväll hos en annan kompis och hennes man. Det ska bli trevligt! Imorgon blir det sovmorgon, hade jag tänkt. Skönt!

Egentligen skulle jag väl ha velat påskpynta lite mer, men på något sätt har det lämnat (som vanligt). Förra veckan hade jag en trevlig kväll med påskpyssel tillsammans med tjejerna från Franks familj. Då gjorde jag tre stycken ägg med hjälp av ballonger, tidningspapper och tapetklister. Resultatet blev bra, men jag hann inte måla äggen, så de får sparas till nästa år. Påskgräset var jag så sent ute med att det knappt har börjat sticka upp något ur jorden ännu! Därför visar jag ingen bild på det. Mina narcisser kan jag däremot bjussa på! Härligt med lite färg!

Jag har också plockat in lite björkris och ställt det i vatten. Nu väntar jag på att härliga, limegröna blad ska spricka ut! Men kvistarna är rätt vackra som de är redan. Jag skulle ju också kunna hänga lite fjädrar eller ägg eller något annat påskpynt i kvistarna! Bordsduken av denim köpte jag i Tyskland. Jag är riktigt nöjd med den, är så förtjust i denim!

Igår tog jag dessutom och skar av några små kvistar från ett av våra äppelträd. Det här är lite testing testing bara. Får se om något händer, om något orkar spricka ut. Kan kvistarna till och med börja blomma, vet någon?

GLAD PÅSK till er allihopa! :)