Här sitter en nybliven trettioåring och dricker kaffe på Robert's i sitt eget underbara sällskap. För trettio år sedan föddes hon i ett snöigt och oplogat Vasa. Nu bor hon i ett vitt hus i Larsmo och senare ska hon flytta hem till himlen, även om hennes tvivelsjuka alltid vill påstå något annat. Hon är välsignad med en fin man och två fina söner. Hon har en älskad familj, en älskad släkt och älskade vänner. Hon är klasslärare men vårdledig. Hon tycker det vore kul att dansa, måla, undervisa, skriva böcker, spela basket och virka mormorsrutor, men inser att allt har sin tid. Hon har tvångssyndrom men fortsätter att välja livet. Hon funderar på hur hon ska kunna skriva blogg utan att bli självcentrerad. Hon är unik, precis som alla andra. Hon är ganska tillfreds med det nya tiotalet och tänker att bakåt vill jag åtminstone inte gå.
Trettioåringen har en särskild sak på önskelistan och det är frid. Gud hälsar henne grattis, här får du! På födelsedagskortet från honom står det:
Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa. Joh 14:27
