Vad skulle Frank göra?

Den som har tvångssyndrom söker ofta bekräftelser från sin partner eller annan närstående. Till exempel skulle jag kunna be Frank bekräfta att spisen är av, att inga fästingar är i sängen eller att småkillarnas andningsvägar är fria när de sover. Jag vågar inte lita på mina egna sinnen och slipper ta ansvar om jag ber Frank bekräfta att allt är okej. Och på det sättet blir Frank "medberoende". Det kan bli oerhört påfrestande för en familj där personen med tvångssyndrom försöker tvinga med sina närstående i ritualerna.

Nu har jag hittat ett alternativ till det här. När jag får en tvångstanke kan jag fundera: "Vad skulle Frank säga åt mig i den här situationen?" Oftast är svaret: "He-e i skick." Jag kan också tänka: "Vad skulle Frank själv göra i samma situation?" Oftast är svaret att han inte ens skulle ha upptäckt det så kallade problemet. Skulle Frank stå och stirra på den här svarta pricken på golvet i fem minuter och fundera på om det är en fästing? Nej! Skulle Frank spänna bältet mera? Nej! Skulle Frank ännu en gång kolla att dörren är låst? Nej.

Så nu kan jag utnyttja Frank utan att han själv behöver lida. Tack, älskling, för ditt omedvetna stöd!

(Bör noteras att jag inte alltid lyckas med det här. Är han på samma ställe som mig frågar jag ju honom mycket hellre, men är han till exempel på jobbet är det här bra att ta till. Varför inte hela tiden? Det får bli nästa steg!)