Det enda miraklet

Jag börjar ha en del tuffa år bakom mig. Ibland har det varit nattsvart. Jag väntar på helande. Jag väntar på den där dagen då hela tillvaron vänds i ljus. Jag väntar på mirakel, men miraklen tycks dröja.

Ibland kan jag skämtsamt säga att det enda miraklet i mitt liv är att jag fortfarande tror. Kanske låter det här som att jag hädar Gud, som om jag försöker påstå att Gud inte är värd att tro på efter allt lidande jag haft. Vid närmare åtanke är det kanske tvärtom. Att tro är verkligen ett mirakel. Det är ett mirakel att få gåvan att tro på en god Gud trots livets alla omständigheter. Det är ett mirakel att varje dag fortsätta välja Jesus. Att fortfarande tro.

För det är Gud värd.