Ensam är inte stark

Det är sommarlov och jag njuter även om regnet outtröttligt faller ner. Bloggen har fått vila under våren, men jag orkar inte komma med några undanflykter. Jag minns när jag öppnade den här bloggen och hade en önskan om att kunna trösta eller kanske till och med hjälpa någon annan som lever med tvångssyndrom. Jag fick mycket positiv respons och det var en del som till och med hörde av sig personligen.

Men jag är ju ingen psykolog och det är inte meningen att bloggen ska fungera som terapi för någon. Jag delar med mig av erfarenheter i den mån jag har lust och orkar. För tillfället känns det som att jag har ett särskilt viktigt budskap som jag vill dela med mig av. Det är att ensam inte är stark.

Du har ett ansvar för ditt eget liv. Om du mår dåligt, fysiskt eller psykiskt, är det du själv som bestämmer om du vill fortsätta må lika dåligt i fortsättningen eller om du vill göra något åt saken. När man mår dåligt behöver man inse att ensam inte är stark. Det är helt okej att visa sin egen sårbarhet och att be om hjälp. Om du har ont i ryggen förstår du antagligen att det är dags att ta kontakt med läkare eller fysioterapeut. På samma sätt är det helt okej och dessutom ytterst nödvändigt att ringa det där samtalet till Mentalvårdsbyrån ifall tvångstankar, panikångest eller andra hjärnspöken försämrar din livskvalitet.

Ta emot den hjälp som andra vill ge dig. Låt din oroliga vän eller mamma eller varför inte morfar eller en arbetskamrat kontakta Mentalvårdsbyrån om du inte själv vill ringa. Låt professionella psykologer och terapeuter hjälpa dig. För som sagt, ensam är inte stark. Det är du som bestämmer om du vill börja må bättre. Valet är ditt. Vill du ta emot hjälp, träffa en psykolog och gå i terapi för att sedan börja må bättre? Eller väljer du hellre en försämrad livskvalitet? Känns det där inledande, korta samtalet till Mentalvårdsbyrån lika jobbigt om du väger det mot en livslång plåga? Är det så svårt att svälja din stolthet och inse att du behöver hjälp att du hellre väljer att fortsätta leva med din ångest? Jag blir ledsen när jag hör om personer som mår dåligt och vet att de gör det, men ändå inte ids ta tag i saken eller låta någon annan göra det.

Det är min åsikt och kanske låter jag hård. Förstå att du är sjuk. Förstå att du behöver hjälp. Skäms inte för det. Ta ansvar för din hälsa och gör något åt saken.