Vi stiger upp. Det är tidig morgon. Frank åker iväg för att fiska. Jag går ut i mörkret för att hämta posten. Jag beundrar stjärnhimlen. Jag går in och tänder en brasa i vedahällon, sätter mig vid bordet med tidningen och intar mina piller. Jag kokar upp vatten och häller det över havreflingor i en skål. Jag äter min gröt i lugn och ro. Jag funderar på om jag ska sätta på Lugna favoriter i radion, men bestämmer mig för att tystnaden är skönare.
Jag landar.
Jag landar i mig själv och i en annan verklighet. Det är så viktigt för mig att få landa och att inse att det finns en annan verklighet än den där bråda, kalla, hårda. Tack, gode Gud, för att du är den verkliga verkligheten. Hjälp mig att inse att du alltid älskar mig oberoende av vad jag presterar. Jag behöver inte ens prestera inför dig. Jag får bara vara människa och krypa upp i din famn som ett barn. Tack för den tryggheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar