Kajakäventyr från Vasa till Larsmo DEL 2

Efter fem dagar i kajaken innebar Jespers och Camillas ankomst en trevlig vändpunkt i resan.Vi lämnade den fina stranden och paddlade i soligt väder och stora, men mjuka och skönt vaggande vågor. Det var roligt få prata med de nyanlända vännerna och det kändes tryggt att paddla fyra tillsammans. Vi tog en kort paus på ett ställe, men paddlade i övrigt hela kvällen tills vi kom fram till Klippan i Monå där vi skulle övernatta. Det var en utmaning åtminstone för mig att komma iland till den stora sandstranden. Vi hade ju redan paddlat i höga vågor och det hade gått hur bra som helst. Vid den långgrunda stranden började vågorna däremot att slå över och det gällde att inte tappa styrningen när vågorna buffade på hårt bakifrån. Nåväl, alla klarade sig torra iland men jag blev lite skakis. Vi slog läger och åt mat. Jesper och Camilla bjöd oss också på apelsincheesecake på friluftsvis, supergott!

Rummelbacken strax innan avfärd.

Minipaus.

Kolla in Jespers och Camillas blogg här!

Tack till Botnia Canoe för att vi fick hyra kajakerna!

Havet ser relativt lugnt men skenet bedrar ofta, fick jag lära mig under den här resan.

Framme vid Klippan.

Fredagens läger.

Camilla.

Fredagsmys i sanden.

Den underbart goda cheesecaken!

Tänk att vi inte hade paddlat i regn ännu! Även lördagen blev en solig och varm dag med bränd hud som resultat. Lördagen bjöd också på mycket intensiv och framförallt mycket spännande paddling. Denna dag bestod av mycket paddling i de yttersta skären utan holmar som skulle kunna skydda för vind. Det innebar stora vågor och de var stundvis riktigt sköna att vagga i. Nu hade jag lärt känna min kajak och paddling i höga vågor kändes inte lika utmanande och läskigt längre. En lastad havskajak tål trots allt rätt mycket! Vi tog avstamp från Klippan vid tiotiden och det var mycket lättare att komma ut från stranden än att komma in till den. 

Jag minns inte tidpunkten för när vi åt lunch, men jag minns att jag blev väldigt kissnödig och att vi bestämde oss för att ta iland på en stenig strand på Lamalot och äta samtidigt. Dagen var solig men blåsig. Att ta sig ut från Lamalot visade sig inte vara så enkelt och väl ute på sjön var vågorna höga och aggressiva och en kapsejsning var nära. Efter den här läskiga upplevelsen var det skönt att komma in i en lugn vik och en stund få paddla inomskärs i lugna vatten. En stund senare stötte vi igen på en hårresande utmaning då vi skulle paddla igenom ett grunt stenparti med brytande, häftiga vågor. Jag fastnade på en sten men lyckades ta mig loss. 

Möjlighet att pausa i vågorna genom att bilda en flotte.

Tuffa paddlare!

Lunch på Lamalot.

Brännande vågor vid Lamalot.

Kaffe på gammalt vis.

Vårt mål för dagen var Paskarn strax förbi Fäboda. När vi kom fram till Fäboda (konstigt att plötsligt vara så nära hemma!) runt sex på kvällen såg vi att vågorna bröt kraftigt utanför kaffestugan. Med nyförvärvad kunskap om vågor använde vi vårt sunda förnuft och valde att pausa på Lillsand i väntan på lugnare vind. Det blev en lång och skön paus i strålande solsken. Vi käkade kvällsmat och efteråt bjöd jag och Frank på plättar. Att steka plättarna var ganska arbetsdrygt med tanke på att de sedan var uppätna på cirka två minuter, haha.

Senare på kvällen hade vinden mojnat och vi gjorde oss redo för dagens sista etapp. Nu gick det hur bra som helst att runda udden med kaffestugan och efteråt fick vi återigen vaggas i mjuka berg och dalar av vågor. När vi äntligen var framme vid Paskarn var vi trötta men nöjda. Paskarn var en mycket vacker ö som jag aldrig hade besökt förr. Konstigt hur mycket vackert det finns i ens närhet utan att man vet om det! På insidan av holmen fanns en sandstrand, en grillplats, ett dass och tunnor för sopsortering.  Holmen var vackert kuperad med stora stenblock, klippor och tallskog med härligt, mjukt ris som underlag. Det fanns också färdigt upptrampade stigar. Holmen var så pass liten att man från sandstranden på östra sidan kunde se över till klipporna på västra sidan. Vi gick givetvis genom skogen för att se på solnedgången och ta lite fotografier från klipporna. Frank och jag hade spenderat nästan en vecka på sjön och vårt äventyr var snart till ända. Det här var den sista kvällen av vår resa och vi kände oss stolta och nöjda. Vi kunde inte ha fått en bättre eller vackrare sista kväll. Det kändes som en fest med simning, fotografering i solnedgången, godis och mys framför brasan. Klockan var mycket när vi kröp till kojs för sista gången den här resan.

Middag på Lillsand. I bakgrunden ligger Fäbodas kaffestuga.

Plättkalas.

Vackert väder.

Jesper och Camilla på gång.

Frank är också på gång!

Framme på den vackra ön Paskarn.

Sandstrand och vackert kuperat.

Obligatorisk bild av solnedgång.

Sista kvällen. Snart hemma!

Kvällsgympa...

Mysigt på Paskarn. Skönt med värmande brasa efter simning.

Skymning och läggdags.

Frukost under presenningen.

På söndagsmorgonen vaknade vi till regn, men vi var förberedda och hade spänt upp en presenning kvällen innan. Vi åt frukost och tog oss an den sista etappen för denna otroliga resa. Det här var första och enda dagen som vi paddlade i regn. Det blev en tung etapp rent fysiskt. Vågorna var inte höga men vi hade rejäl motvind efter att vi rundat Ådön. Regnet gjorde oss dyblöta, men jag tyckte att det var lite härligt. Det var ju ändå sista etappen och då var det roligt att verkligen ta ut det sista av kampviljan. Efter en veckas paddling kom vi slutligen fram till Svanen camping, där Botnia Canoe har sitt förråd. Vi klarade det! Bra jobbat allihopa!

Den här resan gav mig väldigt mycket. Jag lärde mig mera om väder, vind och vågor. Jag lärde mig att havet och skärgården spelar enligt andra regler än fastlandet. Om det var regnigt på land kunde det vara soligt på havet. Jag lärde mig att iaktta olika förhållanden i naturen och insåg att allting inte är vad det ser ut att vara. Från stranden kunde havet se lugnt ut, men längre ut på vattnet kunde man konstatera att skenet bedrar. Jag lärde mig att paddla på den sida av holmen som gav skydd för vinden. Jag lärde mig att släta stenar är behagliga för matlagning. Både jag och Frank lärde oss att det är viktigt för säkerheten att hållas nära varandra när man paddlar. Jag fick utmana min rädsla för vågor och lärde mig att vågor kan vara av olika karaktär. Jag lärde mig att en havskajak tål mycket och under veckan hann jag bli trygg i kajaken. Jag lärde mig att det går att sköta disken i havsvatten. Kanske fick jag också en större respekt för vatten och insåg hur mycket jag låter kranen rinna där hemma. En gång blev jag överrumplad av tanken på att jag och Frank har två toaletter i vårt hus. Äger jag faktiskt två toaletter? Jag fick perspektiv på saker och ting som jag annars tar för givet. Att vara nästan en hel vecka på tu man hand med sin man är också god äktenskapsträning skulle jag vilja påstå. Man har gott om tid för att umgås och man har gott om tid för att gräla och man har gott om tid för att hitta ett fungerande samarbete och fungerande rutiner.

Sammanfattningsvis är jag nöjd och stolt över den fysiska och kanske även psykiska utmaning som vi antog och fullbordade. Ett fint minne!

We made it!

"Välkommen hem!"

När jag och Frank steg innanför dörren till vårt hem möttes vi av en överraskning. Mamma hade skött katterna under veckan och på bordet hade hon lagt fram godis, bakverk, två tidningar, en ny kökshandduk och några tallrikar som hon hittat på loppis. Hon hälsade oss också välkommen hem med ett vykort föreställande en gubbe och en gumma som sitter i bastun: "Världens bästa plats!" Hur kunde hon veta att bastun var efterlängtad? Hon är fenomenal, min mamma, suverän på presenter och överraskningar och finurligheter. Tack!