Trädgård i augusti

I år har augusti varit otrolig varm och trädgården är i full gång ännu...

Efterlängtad fjäril.

Det lilla havet med zinnia framför entrén.

Zinnia och en slags mindre solros (minns inte namnet).

Ännu små men hoppas de växer till sig!

Röd solhatt.

Alunrot, kärleksört, röd solhatt och en del annat. Jag tänkte fixa om lite i den här bänken och satsa på färre antal sorter och större mängder av samma sort istället,

Gillar kullerstenarna och sandgången som fanns här redan då vi flyttade in.

Egen sallad är trevlig att ha!

Rosenskära i rosa.

Rosenskära i vitt.

Det här ser ut som en pallkrage full av ogräs...

...men tanken var att jag skulle få en massa sommarblommor här med hjälp av en frömix av ängsblommor. Några enstaka blommor har slagit ut, men det verkar som om det är mera på kommande! Jag var sent ute med att så, men det varma augustivädret har säkert hjälpt blommorna mycket på traven. Kanske hinner jag ännu få en liten äng?

Vad är det här? Vallmo? Dessa har också dykt upp i pallkragen med frömix...

"Örtagården". Var det min pappa som fick den fenomenala idén att lägga pallkragar hit på sandplätten? Åtminstone är pallkragarna hans hantverk, gjorda av hans egentillverkade virke. I de två kragarna till höger har jag sått morötter, rädisa, sallad och lök, Där finns också gräslök och lite kryddväxter. I de tre kragarna till vänster har jag sommarblommor. Jag sådde dock väldigt sent, så får se hur mycket som hinner blomma...

Tomater på gång, men vet inte riktigt vad som hänt med bladen? Inte särskilt grann att skåda på...

Tänk att jag knappt har betalat någonting för alla dessa blomster! Min kunnige trädgårdsmästare till mor har givmilt delat med sig av hennes plantor! Vilken lyx!

Tog förresten en snabb vända via Sunds Trädgård idag för att kolla in deras utbud lite. Oj, vad shoppingsugen jag blev... Dessutom såg jag att rean hade börjat!

Kajakäventyr från Vasa till Larsmo DEL 2

Efter fem dagar i kajaken innebar Jespers och Camillas ankomst en trevlig vändpunkt i resan.Vi lämnade den fina stranden och paddlade i soligt väder och stora, men mjuka och skönt vaggande vågor. Det var roligt få prata med de nyanlända vännerna och det kändes tryggt att paddla fyra tillsammans. Vi tog en kort paus på ett ställe, men paddlade i övrigt hela kvällen tills vi kom fram till Klippan i Monå där vi skulle övernatta. Det var en utmaning åtminstone för mig att komma iland till den stora sandstranden. Vi hade ju redan paddlat i höga vågor och det hade gått hur bra som helst. Vid den långgrunda stranden började vågorna däremot att slå över och det gällde att inte tappa styrningen när vågorna buffade på hårt bakifrån. Nåväl, alla klarade sig torra iland men jag blev lite skakis. Vi slog läger och åt mat. Jesper och Camilla bjöd oss också på apelsincheesecake på friluftsvis, supergott!

Rummelbacken strax innan avfärd.

Minipaus.

Kolla in Jespers och Camillas blogg här!

Tack till Botnia Canoe för att vi fick hyra kajakerna!

Havet ser relativt lugnt men skenet bedrar ofta, fick jag lära mig under den här resan.

Framme vid Klippan.

Fredagens läger.

Camilla.

Fredagsmys i sanden.

Den underbart goda cheesecaken!

Tänk att vi inte hade paddlat i regn ännu! Även lördagen blev en solig och varm dag med bränd hud som resultat. Lördagen bjöd också på mycket intensiv och framförallt mycket spännande paddling. Denna dag bestod av mycket paddling i de yttersta skären utan holmar som skulle kunna skydda för vind. Det innebar stora vågor och de var stundvis riktigt sköna att vagga i. Nu hade jag lärt känna min kajak och paddling i höga vågor kändes inte lika utmanande och läskigt längre. En lastad havskajak tål trots allt rätt mycket! Vi tog avstamp från Klippan vid tiotiden och det var mycket lättare att komma ut från stranden än att komma in till den. 

Jag minns inte tidpunkten för när vi åt lunch, men jag minns att jag blev väldigt kissnödig och att vi bestämde oss för att ta iland på en stenig strand på Lamalot och äta samtidigt. Dagen var solig men blåsig. Att ta sig ut från Lamalot visade sig inte vara så enkelt och väl ute på sjön var vågorna höga och aggressiva och en kapsejsning var nära. Efter den här läskiga upplevelsen var det skönt att komma in i en lugn vik och en stund få paddla inomskärs i lugna vatten. En stund senare stötte vi igen på en hårresande utmaning då vi skulle paddla igenom ett grunt stenparti med brytande, häftiga vågor. Jag fastnade på en sten men lyckades ta mig loss. 

Möjlighet att pausa i vågorna genom att bilda en flotte.

Tuffa paddlare!

Lunch på Lamalot.

Brännande vågor vid Lamalot.

Kaffe på gammalt vis.

Vårt mål för dagen var Paskarn strax förbi Fäboda. När vi kom fram till Fäboda (konstigt att plötsligt vara så nära hemma!) runt sex på kvällen såg vi att vågorna bröt kraftigt utanför kaffestugan. Med nyförvärvad kunskap om vågor använde vi vårt sunda förnuft och valde att pausa på Lillsand i väntan på lugnare vind. Det blev en lång och skön paus i strålande solsken. Vi käkade kvällsmat och efteråt bjöd jag och Frank på plättar. Att steka plättarna var ganska arbetsdrygt med tanke på att de sedan var uppätna på cirka två minuter, haha.

Senare på kvällen hade vinden mojnat och vi gjorde oss redo för dagens sista etapp. Nu gick det hur bra som helst att runda udden med kaffestugan och efteråt fick vi återigen vaggas i mjuka berg och dalar av vågor. När vi äntligen var framme vid Paskarn var vi trötta men nöjda. Paskarn var en mycket vacker ö som jag aldrig hade besökt förr. Konstigt hur mycket vackert det finns i ens närhet utan att man vet om det! På insidan av holmen fanns en sandstrand, en grillplats, ett dass och tunnor för sopsortering.  Holmen var vackert kuperad med stora stenblock, klippor och tallskog med härligt, mjukt ris som underlag. Det fanns också färdigt upptrampade stigar. Holmen var så pass liten att man från sandstranden på östra sidan kunde se över till klipporna på västra sidan. Vi gick givetvis genom skogen för att se på solnedgången och ta lite fotografier från klipporna. Frank och jag hade spenderat nästan en vecka på sjön och vårt äventyr var snart till ända. Det här var den sista kvällen av vår resa och vi kände oss stolta och nöjda. Vi kunde inte ha fått en bättre eller vackrare sista kväll. Det kändes som en fest med simning, fotografering i solnedgången, godis och mys framför brasan. Klockan var mycket när vi kröp till kojs för sista gången den här resan.

Middag på Lillsand. I bakgrunden ligger Fäbodas kaffestuga.

Plättkalas.

Vackert väder.

Jesper och Camilla på gång.

Frank är också på gång!

Framme på den vackra ön Paskarn.

Sandstrand och vackert kuperat.

Obligatorisk bild av solnedgång.

Sista kvällen. Snart hemma!

Kvällsgympa...

Mysigt på Paskarn. Skönt med värmande brasa efter simning.

Skymning och läggdags.

Frukost under presenningen.

På söndagsmorgonen vaknade vi till regn, men vi var förberedda och hade spänt upp en presenning kvällen innan. Vi åt frukost och tog oss an den sista etappen för denna otroliga resa. Det här var första och enda dagen som vi paddlade i regn. Det blev en tung etapp rent fysiskt. Vågorna var inte höga men vi hade rejäl motvind efter att vi rundat Ådön. Regnet gjorde oss dyblöta, men jag tyckte att det var lite härligt. Det var ju ändå sista etappen och då var det roligt att verkligen ta ut det sista av kampviljan. Efter en veckas paddling kom vi slutligen fram till Svanen camping, där Botnia Canoe har sitt förråd. Vi klarade det! Bra jobbat allihopa!

Den här resan gav mig väldigt mycket. Jag lärde mig mera om väder, vind och vågor. Jag lärde mig att havet och skärgården spelar enligt andra regler än fastlandet. Om det var regnigt på land kunde det vara soligt på havet. Jag lärde mig att iaktta olika förhållanden i naturen och insåg att allting inte är vad det ser ut att vara. Från stranden kunde havet se lugnt ut, men längre ut på vattnet kunde man konstatera att skenet bedrar. Jag lärde mig att paddla på den sida av holmen som gav skydd för vinden. Jag lärde mig att släta stenar är behagliga för matlagning. Både jag och Frank lärde oss att det är viktigt för säkerheten att hållas nära varandra när man paddlar. Jag fick utmana min rädsla för vågor och lärde mig att vågor kan vara av olika karaktär. Jag lärde mig att en havskajak tål mycket och under veckan hann jag bli trygg i kajaken. Jag lärde mig att det går att sköta disken i havsvatten. Kanske fick jag också en större respekt för vatten och insåg hur mycket jag låter kranen rinna där hemma. En gång blev jag överrumplad av tanken på att jag och Frank har två toaletter i vårt hus. Äger jag faktiskt två toaletter? Jag fick perspektiv på saker och ting som jag annars tar för givet. Att vara nästan en hel vecka på tu man hand med sin man är också god äktenskapsträning skulle jag vilja påstå. Man har gott om tid för att umgås och man har gott om tid för att gräla och man har gott om tid för att hitta ett fungerande samarbete och fungerande rutiner.

Sammanfattningsvis är jag nöjd och stolt över den fysiska och kanske även psykiska utmaning som vi antog och fullbordade. Ett fint minne!

We made it!

"Välkommen hem!"

När jag och Frank steg innanför dörren till vårt hem möttes vi av en överraskning. Mamma hade skött katterna under veckan och på bordet hade hon lagt fram godis, bakverk, två tidningar, en ny kökshandduk och några tallrikar som hon hittat på loppis. Hon hälsade oss också välkommen hem med ett vykort föreställande en gubbe och en gumma som sitter i bastun: "Världens bästa plats!" Hur kunde hon veta att bastun var efterlängtad? Hon är fenomenal, min mamma, suverän på presenter och överraskningar och finurligheter. Tack!

Kajakäventyr från Vasa till Larsmo DEL 1

Det är måndag igen och vi har haft en mycket härlig helg ute på vattnet. Tillsammans med Camilla och Jesper har vi paddlat kajak runt Larsmo med start från Svanen och övernattning på mina föräldrars sommarstuga. Det jag däremot tänkte berätta om nu är den kajakresa som vi gjorde för en månad sedan. Här kommer berättelsen om det stora äventyret!

För en månad sedan åkte jag och Frank ut på kajakäventyr. Det här blogginlägget skriver jag nog lika mycket för min egen skull som för någon annans. Det var en otroligt utvecklande och lärorik resa och ett mycket fint minne. Ända sedan jag var liten har jag drömt om friluftsliv och läst böcker om natur och miljö. Dessutom tycker jag om fysiska utmaningar. Härligt att få sina drömmar förverkligade!

Mat för en vecka i skärgården.

Måndagen den 20 juli åkte jag och Frank iväg för att under en vecka paddla kajak från Vasa till Larsmo. På fredagen skulle vi träffa Camilla och Jesper i Kantlax och därifrån skulle vi fortsätta färden alla fyra tillsammans. Kajaker fick vi hyra från Botnia Canoe och dem spände vi upp på biltaket. Det måste ha varit en lustig syn: en illgrön liten terrängbil med två klargula kajaker på taket. Bilen var fullpackad med mat och andra förnödenheter. Man behöver ha med sig en hel del när man ska vara borta en vecka och jag fick konstatera att en kajak rymmer mer än man tror.

Kajakerna på taket på väg mot Vasa!

Framme i Vasa och redo för avfärd.

Det blev avfärd från Sandö klockan 12. Taggade! Det var vackert väder, men redan ute på första fjärden mötte vi på vågor som kändes lite besvärliga när man var ovan. Dessutom oroade jag mig för att vattendunken bakom mig skulle göra kajaken ostabil.  Vi paddlade via Smulterö mot Strömsö. Vid Strömsö tog vi en paus och sedan fortsatte vi mot Replotbron.

Nu kör vi!

Fiskespöt plockades fram nu som då...

Jag i farten.

Strax före Replotbron mötte vi också på vågor och jag som är smått rädd eller åtminstone känner stor respekt för vågor fick en rejäl utmaning. Vi pausade en stund på en liten holme strax före Replotbron och fortsatte därefter rakt över till en fin sandstrand alldeles invid bron. Där åt vi en sen lunch bestående av påspasta (vet inte vad jag ska kalla det). Åh, vad gott med varm mat!

Pose framför Replotbron.

När vi mot kvällen hade kommit över på andra sidan Replotbron mötte vi betydligt lugnare vatten. Åh, vad skönt att paddla i lite medvind utan vågor. Frank gjorde några kast med sitt fiskespö, men i övrigt paddlade vi på tills vi kom fram till en mysig liten ö med namnet Tjärubådan, vid Iskmo Lillön. Denna holme fick bli vårt första övernattningsställe. Vi slog läger, fixade ihop käk och tittade på solnedgången innan vi nöjda gick till sängs.

Solnedgång på Tjärubådan.

Måndagens kvällsmat: kokt potatis och en stekt blandning av skinka, lök och svamp.

På tisdag vaknade vi niotiden och såg att det var soligt igen. Vi åt gröt med fruktpuré och lite nyplockade blåbär från skogen. Vi packade ihop, såg till att smörja in oss med solkräm och for iväg klockan elva. Också den här dagen stötte vi ställvis på vågor, men nu kände jag mig redan säkrare på att ta mig fram i dem. Vid Bässörsskatan tog vi av till höger och fortsatte söderut under bron vid Sandskatan. Vi valde att paddla mycket inomskärs för att få lugnare vatten. Vågor skulle vi nog ändå hinna uppleva under resans sista dagar, då vi skulle paddla stora delar utan skyddande holmar. På tisdagen hade vi inte särskilt hårt tempo och vi stannade nu som då för att Frank skulle få testa fiskelyckan (jag tyckte han tog fram fiskespöt lite för ofta, det här var ju trots allt en paddlingsresa och inte en fiskeresa). Vi åt lunch på Storgrynnan halv tre-tiden och paddlade sedan över Skinnarfjärden som bjöd på vågor. Sedan tog vi den inre vägen runt Hylpet, via Hylpetfjärden och Hylpet sund. Detta ställe erbjöd oss härlig paddling med lugn sjö och medvind.

Lunchpaus.

Chokladätande hörde till min kvällsrutin.

Dokumentation på Mickelot.

Tisdag kväll bestämde vi oss för att övernatta på en ö med namnet Mickelot. Vi råkade hitta en relativt stor och flat sten där det var trevligt och bekvämt att sitta och göra mat och chilla. Under den här resan började jag se på öar och naturformationer på ett nytt sätt: "Oj, det här skulle vara ett bra ställe att övernatta på!" Vi ville ha ett någorlunda slätt underlag att laga mat på och ett någorlunda mjukt underlag att lägga tältet på. Dessutom ville jag också gärna ha lite öppna ytor, så att jag inte hela tiden skulle behöva kränga och huka mig bland kvistar, träd och buskage. På Mickelot var det ganska snårigt, men vi bestämde oss för att lägga upp tältet på samma sten som vi just suttit och ätit på. Det var hårt att sova på men det funkade.

Tisdagens sovplats.

Kukkuuu!

Fiske i stilla skymning.

Fin och lugn kväll på Mickelot. Fiskarna plaskade i vattnet.

På Mickelot åt vi pyttipanna, mums! Sedan åt vi också godis och lyssnade på radio. Jag insåg att radion var trevlig att ha med sig! Vi fick lyssna på musik, men också ta del av nyheter och väderleksrapporter. Det blev plötsligt intressant att följa med vilken riktning och styrka vinden skulle ha då man paddlade.

En radio kan vara bra att ha med sig!

Mellanmål vattentätt förpackat och nära till hands. Minigrip-påsar kom väl till pass!

När vi vaknade på Mickelot hade det regnat under natten, men det var inte så farligt vått. Klockan 11:30 gav vi oss av österut från Mickelot. Varje dag såg vi till att ha "moti" nära till hands i kajaken. Korta pauser med mellanmål och vatten var viktiga för både kropp och knopp. Längre pauser tog vi då vi åt lunch och förstås under kvällarna då vi hade slagit läger.

Paddling inomskärs.

Onsdagens paddling inomskärs var skön och behaglig med uppehållsväder. Vi rundade Pudimo och fortsatte norrut mot Särkimo. Den här dagen paddlade vi intensivt och långt. Jag njöt av vacker natur och fina sommarstugor. Vi rundade Granholmen under en bro och kom fram till Varpet, som är ett idylliskt och somrigt ställe med restaurang- och inkvarteringstjänster. Vi passade på att ta en längre paus och äta mat här istället för att laga egen. Gissa om det smakade gott med lax, potatis, sallad och bröd efter tre dagar på sjön! Vi unnade oss också att köpa en bit kaka till kaffet. Kaffe med mjölk, underbart! Jag och Frank satt bara och stirrade. Vi var trötta efter paddlingen men också nöjda. 

Några kast innan mat på Varpet.

Varpet.

Skönt att sitta och stirra en stund.

God aptit!

Klockan 17 fortsatte vi färden från Varpet och paddlade ända fram till Rönnskäret utanför Oxkangar. Nu hade vi inte lång bit kvar till Kantlax och vi skulle ha gott om tid att ta oss fram. Vi skulle ju träffa Jesper och Camilla först på fredag eftermiddag. Rönnskäret blev ett superfint övernattningsställe. Vi hittade en skyddad vik att parkera kajakerna i och mjukt gräsunderlag för tältet. Det fanns också flera släta stenar att chilla på. Vi orkade inte kocka desto vidare utan slängde ihop lite påsmat. Vi tvättade kläder och badade. Huh, så kallt! Däremot var det uppfriskande och efteråt var det skönt att lägga på ylletröjan. Vi njöt av godis och åtminstone jag kände träningsvärk i axlar och skuldror.

Övernattning på Rönnskäret.

Dags för radio.

Endera drack vi snabbkaffe eller så kokade Frank enligt särskilda metoder i Fammos gamla panna. Jag saknade mjölk!

Kläder på tork, men det var svårt att få bort fukten helt och hållet.

Frank på G.

Vi planerade att komma fram till Kantlax, vår mötesplats med Jesper och Camilla, redan på torsdag kväll. Då skulle fredag få vara en vilodag innan vi mötte upp med dem. Vi startade ganska sent från Rönnskäret på torsdagen, först klockan 12:30. Vi paddlade över till Nalotan i lugn sjö och med uppehållsväder. Vi for sedan en bit inåt mot Oravais och pausade vid en holme. Därifrån tog vi sats för att korsa den stora Monåfjärden och komma över till Kantlax på andra sidan. Det här var kanske ett dumt beslut, för åska och regnmoln närmade sig. När vi var mitt ute på fjärden var vågorna höga och vi hade motvind. Jag var rädd för att åskan skulle hinna ifatt oss. Därför tog vi iland på en holme på fjärden och just när vi tog iland började det regna. Vi band upp en stor presenning mellan några träd och tog skydd under den då åskan kom och regnet övergick i spöregn. Tur att vi hann iland! Det blev en oplanerad och lång paus, så vi passade på att vila och äta snacks. Det var ganska mysigt under presenningen, lite som en koja, och jag har alltid gillat kojor.

När vi kom till Oravais dök skarvarna och spökholmarna upp.

Paus i skydd under presenningen.

Presenningen var en av alla saker som var bra att ha med. Den skulle vi också få nytta av som sittunderlag på sandstränder.

När regnet hade upphört tog vi nya tag och fortsatte den sista biten över till fastland. Äntligen framme i Kantlax! Vi bestämde oss för att övernatta på en liten fin sandstrand, Rummelbacken, en bit förbi Kantlax hamn. Kvällshimlen var otroligt vacker. Natten bjöd däremot på regn, vilket bidrog till att allting kändes fuktigt. Sand är inte heller så trevligt när det är vått. På fredagsmorgonen regnade det också och vi låg länge i tältet och tog det lugnt. Vi hade hela dagen på oss att vila, för Jesper och Camilla skulle komma först på seneftermiddagen. Bra med en vilodag, det rekommenderas! Så småningom upphörde regnet och solen tittade fram och det blev riktigt varmt och skönt. Vi hängde kläder på tork. Det var skönt att få bort fukten och känna sig torr igen. Det blev en skön dag. Vi åt frukost, drack kaffe och slappade. Frank tittade på moln och jag skrev lite dagbok. Jag hade ont i skuldror och axlar och slappandet gjorde gott.

Rummelbacken.

Härligt med en sandstrand, men sanden fastnar överallt när det är vått!

Färgsprakande skymning på Rummelbackens strand.

Vilodag.

På seneftermiddagen såg vi Jesper och Camilla komma paddlandes mot stranden. Härifrån och ända hem skulle vi paddla alla tillsammans. Det kändes roligt att träffa dem! Deras ankomst innebar ett nytt kapitel i vår resa och detta gav oss ny energi och motivation. Mera om de sista dagarnas paddling i ett senare inlägg!

Roligt att träffa Jesper och Camilla!