Jag vet att ljudet av vågorna
är en sommarplåga för alla poeter.
Ändå måste jag få skriva
om gräslöken i klippan
om den blommande rönnen
och om solen som speglar sig i vattnet.
Här sitter jag på klippan
och luktar på min solbrända hud.
Solen gör att jag blundar
och lämnar världen utanför
så att jag här och nu
vågar drömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar