Hejdå 2015!

God jul och gott nytt år! Jag vet att det kommer sent, men hur som helst lever julens budskap kvar. Vad bra! Jesus kom ju inte till världen för att ha det tjosan och hejsan för att sedan försvinna igen när det roliga är slut. Nej, han kom ju för att rädda oss. Inte är det roliga eller fantastiska över bara för att julhelgen är förbi! Nyårsafton har också viri och firi, men året är ännu härligt fräscht och nytt. Det är som om jag skulle få lite ny inspiration inför det nya året. Det är som om det bjuder på ny energi, nytt hopp och nya möjligheter. Samtidigt är jag ju förvissad om att en nystart i livet och vardagen inte hakar upp sig på årsskiftet. En förändring kan man göra när som helst under året.

Men ändå.

Nu är jullovet slut och jag har börjat jobba igen. Första veckan gick bra. Det blev en mjukstart med enbart två arbetsdagar innan helgen kom emot. Jag är lite orolig inför vårterminen, men ser samtidigt på den kommande våren med tillförsikt. Det här blir bra! Innan skolan började igen hann jag pyssla ihop ett collage, där jag sammanfattade mitt år 2015. Jag tänkte att jag också här i bloggen skulle fundera lite på det gångna året och då lägga fokus på min mentala hälsa.

I början av 2015 jobbade jag fortfarande på högstadiet och trivdes. Jag bestämde mig för att ta tag i min fysiska hälsa och under hela vårterminen åt jag bra och tränade mycket. Jag tyckte särskilt mycket om löpning, bodycombat och afro powerdance. Jag märkte hur nyttig träningen var för både min fysiska och min psykiska hälsa.  Kroppen och knoppen hör ju ihop och det fick jag mig verkligen bevisat! Förutom att jag med tiden blev starkare, uthålligare och nöjdare med min kropp märkte jag också hur träningen gav en omedelbar positiv effekt. Efter ett träningspass var jag full av endorfiner, kroppen blev skönt avslappnad och dessutom kändes det som om alla grubblerier blev lättare att bära.

Träningen förde med sig mycket gott under 2015. Mina gamla gympadojor fick ge sig och jag skaffade mig istället ett par nya New Balance. Jättesköna!

I början av år 2015 bestämde jag mig också för att öppna en blogg. Skrivande är ett stort intresse för mig och jag kände ett stort kall att berätta öppet om mitt tvångssyndrom. Jag fick mycket positiv respons för mitt initiativ och mina texter, vilket var glädjande och peppande.Vid sportlovet tog mitt kontrakt vid högstadiet slut och jag vikarierade lite innan jag fick jobb på ett lågstadium i stan, samma skola där jag jobbar nu. Min undervisningsskyldighet var enbart 10 timmar per vecka, fördelat på tre dagar. Det innebar att jag hade korta arbetsdagar och dessutom många lediga måndagar och fredagar. Jag hade tid för att ta hand om mig själv och min hälsa. Jag minns hur vårsolen värmde min själ. Mitt tänkande utvecklades mycket och jag är så tacksam över terapin och min terapeut! Den här kombinationen av träning, bra kost, vårsol, arbete och avkoppling visade sig vara en dundersuccé för mitt psykiska välmående. Jag började se ljusare på livet och skuggan fick betydligt mindre makt i mitt liv. Jag fick till och med lite framtidstro och de nattsvarta ångestattackerna försvann. Tack, gode Gud!

Förutom träningen gladdes jag av våren, solen och naturen överlag.

Vårterminen avslutades och jag bestämde mig för att vara ledig hela sommaren, vilket också var ett klokt beslut. Under sommaren fick jag det glädjande beskedet att jag för ett helt år framåt skulle få anställning på skolan där jag jobbar nu. Under sommarlovet tränade jag och gjorde annat skoj. I augusti började jag arbeta tillsammans med härliga kollegor och elever. Jag hade många idéer för undervisningen och det var tryggt med en stadig inkomst. Det visade sig senare att hösten skulle bli ganska tung. Jag hade mycket att lära mig på jobbet och pressade mig själv att göra bra ifrån mig som ung lärare. Det var första gången jag höll föräldramöte och hade utvecklingssamtal. Detta var lärorikt, men samtidigt blev jag trött av nervositeten. Jag hade också flera undervisningstimmar än tidigare och började känna mig stressad. Under en dag som lärare stöter man på så många olika sorts sociala situationer, där man måste vara alert och lyhörd och där man måste kunna behärska sig och samtidigt ta snabba beslut. Höstens terapisessioner handlade en hel del om den stress jag upplevde på jobbet. Samtidigt kunde jag skratta åt allt detta, eftersom det kändes som om tvångssyndromet fått ge vika för mera "normala" problem som jobbstress. :) Hösten var regnig och grå och jag kände mig lite likadan inombords. Det var inte så att jag var direkt deprimerad, men jag saknade energi och inspiration. Jag var trött och förkyld och träningen lämnade efter, träningen som jag tidigare konstaterat var så bra för mitt välmående. Träning är ju väldigt bra stresshantering.

Under hösten var det viktigt för mig att hinna landa, vila, dricka kaffe och vara ensam ibland.

Sammanfattningsvis kan jag ändå konstatera att 2015 var ett superbra och välsignat år. Min psykiska hälsa har förbättrats avsevärt och jag har börjat leva igen. Jag klarar av att hantera mina tvångstankar även om de finns kvar. Vårterminen var underbar, medan höstterminen var tyngre. Nu inleder jag 2016 med tillförsikt och nytt hopp. Det är spännande att fundera på vad framtiden har att erbjuda. Jag hoppas att ert 2016 ska få bli ett välsignat år!


Till slut vill jag tillägga att jag har blivit moster för första gången i mitt liv! Vilket mirakel! <3